fredag
Den här dagen har varit både grymt bra och pest.
Skolan var väldigt slapp och vi gjorde nästan ingenting. på MSKn googlade jag och Bollen snygga tattueringar och på SOMSen pratade Bollen, Anna, Pao, Tom och jag om klantiga saker vi gjort, och jag kan bara konstatera att vi gjort sjukt mycket lustiga saker, och inte bara när vi har små utan även nu när vi är 17-18 år. (inga detaljer nämda).
som ni hör så var inte dagen allt för utmattande om du frågar mig. sjukt värt iaf att få prata med lite olika folk under hela dagen :)
Fick även sluta skolan 1½ timme förtidigt vilket resulterade i en promenad med Carro till resecentrum med varsin glass i handen.
Men tro inte att jag fick åka hem sen, nej, utan klockan 17 hade ju jag beställt en klipptid i stan. så jag släpade min tunga väska till bussen som tog mig till ikano och sedan släpade jag på den tunga väskan i 1½ timme för att fördriva tiden. INTE kul.
när jag sen ställde mig i ett provrum var min axel helt röd och öm! så ont gjorde det. men fick iaf med mig några småköp som jag är nöjd med :)
när klockan sen efter en lååång tid slagit 17 var det dags att sätta sig i frisörstolen och ta bort det slitna håret som jag fått dragits med jättelänge. men nu är det borta! och jag tror att jag är ganska så nöjd, kan inte vara hundra procent säker än för jag har inte klämmt och kännt tillräckligt. men jag tror det blir bra.
Direkt efter frisörbesöket var det fotbollsmatch som gällde i mjölby med div 1 laget. riktigt jävla kul faktiskt. har inte spelat fotbollsmatch på jättelänge och jag kände hur mycket jag saknat det! jag blev även sjukt fövånad över att jag faktiskt klarade av att ta mig igenom hela matchen utan andnöd och total uttmattning. så jag är nöjd :D resultatet blev
dock 0 - 0 så det var ju inte jättekul. men man kan ju inte få allt. right?
nu ska jag hoppa i duschen för det har jag inte gjort än. äckligt!
/ J.
Skolan var väldigt slapp och vi gjorde nästan ingenting. på MSKn googlade jag och Bollen snygga tattueringar och på SOMSen pratade Bollen, Anna, Pao, Tom och jag om klantiga saker vi gjort, och jag kan bara konstatera att vi gjort sjukt mycket lustiga saker, och inte bara när vi har små utan även nu när vi är 17-18 år. (inga detaljer nämda).
som ni hör så var inte dagen allt för utmattande om du frågar mig. sjukt värt iaf att få prata med lite olika folk under hela dagen :)
Fick även sluta skolan 1½ timme förtidigt vilket resulterade i en promenad med Carro till resecentrum med varsin glass i handen.
Men tro inte att jag fick åka hem sen, nej, utan klockan 17 hade ju jag beställt en klipptid i stan. så jag släpade min tunga väska till bussen som tog mig till ikano och sedan släpade jag på den tunga väskan i 1½ timme för att fördriva tiden. INTE kul.
när jag sen ställde mig i ett provrum var min axel helt röd och öm! så ont gjorde det. men fick iaf med mig några småköp som jag är nöjd med :)
när klockan sen efter en lååång tid slagit 17 var det dags att sätta sig i frisörstolen och ta bort det slitna håret som jag fått dragits med jättelänge. men nu är det borta! och jag tror att jag är ganska så nöjd, kan inte vara hundra procent säker än för jag har inte klämmt och kännt tillräckligt. men jag tror det blir bra.
Direkt efter frisörbesöket var det fotbollsmatch som gällde i mjölby med div 1 laget. riktigt jävla kul faktiskt. har inte spelat fotbollsmatch på jättelänge och jag kände hur mycket jag saknat det! jag blev även sjukt fövånad över att jag faktiskt klarade av att ta mig igenom hela matchen utan andnöd och total uttmattning. så jag är nöjd :D resultatet blev
dock 0 - 0 så det var ju inte jättekul. men man kan ju inte få allt. right?
nu ska jag hoppa i duschen för det har jag inte gjort än. äckligt!
/ J.
Johanna-syndromet?
Jag har ännu en gång gått och kärat ner mig totalt. Han heter Erik Hassle och har en grym sångröst och gör sjukt bra låtar. ME LIKE.
Listan av kärlekar börjar fyllas på nu men jag kan inte rå för att jag bara fastnar och blir sådär sjukt överglad över musik ibland. Man skulle kunna kalla det för "beroende-av-en-artist-sjukan" eller "Johanna-syndromet". välj ni.
Så hur har man gjort för att få denna sjukdom/syndrom? jo, man lyssnar överdrivet mycket på musik och letar efter nya artister hela tiden. sedan när man väl hittat en artist som man fastnat för vid första tonen behöver man inte veta mer ingående fakta om denna sjukdom. för då har du fått den.
Ni som aldrig upplevt detta har missat nått!
ni ska bara fatta känslan! man kan inte få nog! man lyssnar på musiken dygnet runt och det är oftast 1 eller kanske 2 låtar som går på repeat. dom blir snabbt favoriterna och man lär mig texten utantill på notime och sedan är det bara att digga med och sjunga för full hals. helst ska man skutta till musiken också och leva sig in i det man gör till 100% men det är nog bara jag som har orken till det.
ett annat symtom man visar vid denna sjukdom är att allt man gör och säger kan man på något sätt koppla till artisten. man undrar vad den personen gjort just i den situationen och vad den tänkte när den skrev just den låten osv.
ett ytterligare symtom är att man kan babbla oavbrutet om den här personen utan att tröttna och det blir lätt uttjatat.
MEN som tur va har man vänner runt omkring en som säger till när det blir för mycket. det är ett stort plus, annars hade nog jag lidit av en uttänjd käke.
För mig kommer dom här beroendena i vågor. ena månaden är jag heeelt och fullkomligt såld på en artist medans andra månaden så lyssnar jag på lite gott och blandat.
men mina kärlekar stannar alltid bland favoriter i spellistan.
- Lars Winnerbäck
- Danny
- Christoffer Hiding
- Melissa Horn
- Isak Strand
- Robin bengtsson
- Erik Hassle
okej okej, jag vet vad ni tänker: IDOLNÖRD.
men nu råkar det faktiskt vara så att jag gillar att se på idol och hörta deras musik. så ni får helt enkelt leva med det.
"I will not make it out alive
see I'm wrapped around your finger
I'm digging in the dirt
I'm so deep into this shit I can taste the earth
cause you're running me in circles
I'm running out of breath
but you ain't gonna stop til there's nothing left
don't bring flowers after I'm dead"
- Erik Hassle
http://www.myspace.com/erikhassle
/ J.
...
mitt liv är hyggligt bra.
jag trivs.
livet rullar helt enkelt
gött
/ J.
förändringar
Jag har precis spenderat 30 minuter åt att läsa massa utav mina
gamla blogg-inlägg och jag kan bara konstatera en sak: det har skett stora förändringar.
I början av den här bloggen gick jag i högstiadiet och jag var osäker på mig själv och alla andra i min omgivning samtidigt som jag var ganska omogen. Jag använde sk "fjortis-uttryck" , slangord och gjorde glada gubbar efter varje mening och skrev mest strunt.
egentligen så vet jag inte varför jag hade en blogg över huvud taget. jag skrev ju inte direkt ofta och när jag väl skrev var det omogna internskämt eller en kort uppstolpad text om vad jag gjort under dagen.
kanske skrev jag för att jag vill vara som alla andra? kanske för att jag ville att folk skulle intressera sig av mig och mitt liv? ärligt talat så vet jag inte vilket, men jag skulle gissa på en blandning av båda förslagen ovan.
jag var sjukt rädd för att vara lite annorlunda, jag ville inte ha några konstiga blickar på mig och jag ville absolut inte stå i centrum. MEN, jag ville inte heller bli bortglömd. jag ville vara med i konversationerna och jag ville ha en åsikt. jag ville att folk skulle bry sig om vad jag tyckte och tycka att jag hade bra värderingar.
allt det jag ville gick åt skogen. istället blev jag "mittimellan-tjejen" som varken sa bu eller bä. jag blev lite bortglömd och jag gjorde inget för att ändra på det, för jag var för feg.
Min allra största rädsla var att inte bli omtyckt så jag var alltid alla till lags. jag gjorde vad jag blev tillsagd och trodde att jag på så sätt skulle bli lite mer sedd och kanske få någon att tycka om mig, men som vanligt var det bara för att de själva skulle vinna på det.
sådär höll jag på i tre år. TRE ÅR! jag fattar egentligen inte vad jag höll på med. hur svårt kan det vara att säga nej? att säga vad man tycker i enkla diskussioner om ex. vilken maträtt som är godast? det var ju inte direkt några världsproblem vi diskuterade.
om jag hade fått sitta i samma klassrum idag och vara den jag är nu så tror jag faktiskt att jag skulle vara annorlunda. jag skulle faktiskt skita i att vara alla till lags och det skulle nog göra de flesta i 9B-klassen ganska så förvånade. för jag tror/vet att jag inte är samma osäkra tjej som jag var då. och det är jag glad för :)
Jag tror även att alla andra i klassen har förändrat sig till det bättre. vi har ju faktiskt blivit 2-3 år äldre och är inte lika påverkade av varandra som vi var då och inte alls lika omogna.
men fan vilka låånga tre år det var. dom var inte så hemska under tiden, men nu i efterhand så undrar jag hur jag klararde det. 30 elaka små tonåringar som gjorde allt för att trycka ner resten av klassen och dra skämt på deras bekostnad.
hur korkade var vi egentligen? jisses .
den tiden är ju som TUR va slut. och jag ska glömma mycket utav den!
/ J.
gamla blogg-inlägg och jag kan bara konstatera en sak: det har skett stora förändringar.
I början av den här bloggen gick jag i högstiadiet och jag var osäker på mig själv och alla andra i min omgivning samtidigt som jag var ganska omogen. Jag använde sk "fjortis-uttryck" , slangord och gjorde glada gubbar efter varje mening och skrev mest strunt.
egentligen så vet jag inte varför jag hade en blogg över huvud taget. jag skrev ju inte direkt ofta och när jag väl skrev var det omogna internskämt eller en kort uppstolpad text om vad jag gjort under dagen.
kanske skrev jag för att jag vill vara som alla andra? kanske för att jag ville att folk skulle intressera sig av mig och mitt liv? ärligt talat så vet jag inte vilket, men jag skulle gissa på en blandning av båda förslagen ovan.
jag var sjukt rädd för att vara lite annorlunda, jag ville inte ha några konstiga blickar på mig och jag ville absolut inte stå i centrum. MEN, jag ville inte heller bli bortglömd. jag ville vara med i konversationerna och jag ville ha en åsikt. jag ville att folk skulle bry sig om vad jag tyckte och tycka att jag hade bra värderingar.
allt det jag ville gick åt skogen. istället blev jag "mittimellan-tjejen" som varken sa bu eller bä. jag blev lite bortglömd och jag gjorde inget för att ändra på det, för jag var för feg.
Min allra största rädsla var att inte bli omtyckt så jag var alltid alla till lags. jag gjorde vad jag blev tillsagd och trodde att jag på så sätt skulle bli lite mer sedd och kanske få någon att tycka om mig, men som vanligt var det bara för att de själva skulle vinna på det.
sådär höll jag på i tre år. TRE ÅR! jag fattar egentligen inte vad jag höll på med. hur svårt kan det vara att säga nej? att säga vad man tycker i enkla diskussioner om ex. vilken maträtt som är godast? det var ju inte direkt några världsproblem vi diskuterade.
om jag hade fått sitta i samma klassrum idag och vara den jag är nu så tror jag faktiskt att jag skulle vara annorlunda. jag skulle faktiskt skita i att vara alla till lags och det skulle nog göra de flesta i 9B-klassen ganska så förvånade. för jag tror/vet att jag inte är samma osäkra tjej som jag var då. och det är jag glad för :)
Jag tror även att alla andra i klassen har förändrat sig till det bättre. vi har ju faktiskt blivit 2-3 år äldre och är inte lika påverkade av varandra som vi var då och inte alls lika omogna.
men fan vilka låånga tre år det var. dom var inte så hemska under tiden, men nu i efterhand så undrar jag hur jag klararde det. 30 elaka små tonåringar som gjorde allt för att trycka ner resten av klassen och dra skämt på deras bekostnad.
hur korkade var vi egentligen? jisses .
den tiden är ju som TUR va slut. och jag ska glömma mycket utav den!
/ J.
v. 14
Hela den här veckan har varit sååå bra.
skolan började i måndags igen och det var till en början segt som tusan, men blev sen bättre och bättre. De två sista dagarna var toppen. våren kom och det blev ett perfekt slut på veckan. vi peppade hela fredagen och sedan på kvällen blev det en traditionell klassfest med min älskade klass OP2SB hemma hos Pao. det var riktigt kul som alltid trots att vi inte var så många som vanligt.
lördagen blev sen en heldag med fotboll med sammanlagt 4 timmars träning och mat och trevligheter på hagen.
för min del blev det dock ett litet tråkigt slut på den härliga dagen för jag fick feber och mådde inte alls bra. men en ipren hemma hos cornelia och en god natts sömn gjorde susen. dock inte så mycket susen att jag kunde vara med på matchen men tillräckligt mycket för att jag skulle kunna stå på kanten och vara en grym linjeman. haha
och nu är det påsklov. vad ska jag hitta på?
det vet jag inte än. men till en början ska jag försöka bli frisk. sen ska jag försöka hitta på nånting så att lovet blir roligt.
vi får helt enkelt se vad som blir av.
/ J.
skolan började i måndags igen och det var till en början segt som tusan, men blev sen bättre och bättre. De två sista dagarna var toppen. våren kom och det blev ett perfekt slut på veckan. vi peppade hela fredagen och sedan på kvällen blev det en traditionell klassfest med min älskade klass OP2SB hemma hos Pao. det var riktigt kul som alltid trots att vi inte var så många som vanligt.
lördagen blev sen en heldag med fotboll med sammanlagt 4 timmars träning och mat och trevligheter på hagen.
för min del blev det dock ett litet tråkigt slut på den härliga dagen för jag fick feber och mådde inte alls bra. men en ipren hemma hos cornelia och en god natts sömn gjorde susen. dock inte så mycket susen att jag kunde vara med på matchen men tillräckligt mycket för att jag skulle kunna stå på kanten och vara en grym linjeman. haha
och nu är det påsklov. vad ska jag hitta på?
det vet jag inte än. men till en början ska jag försöka bli frisk. sen ska jag försöka hitta på nånting så att lovet blir roligt.
vi får helt enkelt se vad som blir av.
/ J.
