Okej, nu kanske jag är den ända som tycker såhär, men jag måste få säga min åsikt:
I ett lag av vilket slag som helst innebandy, fotboll, handboll, mattelag och alla andra, ställer man inte upp för varnadra då? om någon är sjuk/skadad eller har en dålig dag så kan man väl göra något för att hjälpa till?
Idag har jag sett nått som inte är laganda.

Jag spelar ju som alla kanske vet fotboll, och idag blev jag inlånad till ett annat lag för att spela match. Jag svarade självklart ja eftersom de behövde spelare och jag tycker att man hjälper till om man kan. Sen kan man ju självklart inte ha lust osv men jag tycker ändå inte att det är en tillräckligt bra ursäkt. Skippar man match ska det vara för att man är bortrest, sjuk eller liknande.
Laget jag blev inlånad till är jättesnälla och jag tycker de har en bra stämmning i laget utanför och till viss del på planen. MEN respekten, var försvann den? den existerar inte!

Tränaren försöker peppa spelarna för att de ska bli så taggade som möjligt inför matchen och vad gör spelarna då? jo, de sitter och småpratar litemed varandra och pratar om helgens planer! helt allvarligt så var detta vad vissa gjorde.  jag ska självklart inte dra alla över en kam men majoriteten i laget har en tendens att göra såhär.
Sedan under matchuppvärming drar lagkaptenen igång löpningen och spelarna har fortfarande inte släppt helgens planer och de gör lite som de vill. De gör inte de övningarna som de inte orkar göra och de springer inte alla längder. När sedan lagkaptenen ska dra igång smålagsspel för att få upp spelet inför matchen är det ingen som vill. förslagen som dyker upp istället är att det vill köra g-r-i-s. G-R-I-S?! är ni allvarliga? på en matchuppvärmning? Det gjorde man när man gick på fotbollsskolan och var 7 år.  Som tur va så blev det smålagsspel och resten av uppvärningen flyter på bra.

Sedan börjar matchen och det går riktigt bra i första halvlek. I andra halvlek tappar vi lite fokus och motståndarlaget leder med 2-1. "OKEJ", tänker tränaren. "Nu är vi inne i slutminutrarna och jag måste hitta på något nytt på planen för att hinna reducera". "Jag ändra si och så och sedan så och si, ja det blir nog bra". 
och så ropar han på de spelar som han vill flytta på för att öka målchanserna. och vad säger spelarna? Jag vill inte! Jag kan inte spela där! Jag har redan kört en halv match så nu vill jag byta! Jag orkar inte!
Tack för den, ingen utav de spelare som tränaren hade tänkt sig gör som han vill och laget får därför fortsätta att spela som de gjort under hela matchen. RESPEKTEN för tränaren, var försvann den? lagandan? teamwork? vart försvann det? 

Om jag hade fått de direktiven hade jag kanske också varit tveksam inför en ny position och allt det där. men skulle jag vägrat? nej! man måste ju lita på tränaren så mkt att om han/hon nu vill att jag ska spela en viss position för att han/hon tror att det blir bättre för laget så får jag väl göra det.

Gah, det här blir jag faktiskt riktigt störd på. Man gör inte så i ett lag! faktiskt inte!

Nu kanske man inte ska jämföra allt för mycket. Men jag hade samma tränare i 7 år och han var stenhård! sa han att man skulle göra på ett visst sätt var det bara att lyda. tränaren vet ju faktiskt oftast bäst.
Om jag hade vägrat hade han nästan strypit mig! okej okej... inte strypit, jag överdrev. Men han hade blivit jävligt arg och besviken och det hade int varit självklart att jag spelade nästa match. Det var så vi hade det. Han var hård men jävligt bra!
och som jag skrev, vi hade samma tränare i 7 år. och under dessa 7 år tappade man aldrig respekten. Man gjorde vad tränare tyckte vad bäst (man kunde ju självklart ha en åsikt och tycka och tänka till om saker) men om det slutgiltiga beslutet blev att göra det på tränarens sätt så gjorde man det. Det bara var så.
sen hade vi spelare och tränaren skitkul utanför planen och vi var ett ashärligt gäng. Men var det träning/match så var det! under dom 90 minutrarna som vi var på planen var det förbjudet att prata, om det inte innhöll något om fotbollen.

För att inte avsluta dethär inlägget med synen att det laget jag blev inlånad till är katastrof så kanske jag ska säga att de inte är katastrof! det är bara det att respekten saknas, både mot andra spelare och mot tränaren. 
Och som jag skreiv förut, det är ett jättebra gäng med mycket humor. rolig humor! men den kanske bara inte ska vara med överallt och hela tiden.

Återigen en jämförelse. Men under de 7 åren då vi hade samma tränare så hade vi alltid "2 tysta minutrar" i omklädningsrummet preciiis innan matchstart för att koppla bort allt allt allt som inte hade med fotbollen att göra och bara tänka positivt "att det kommer gå bra för mig idag på planen" "jag ska kämpa tills jag stupar av trötthet" "och vad som än händer så kan jag bara göra mitt bästa".
det var tradition. att under de 2 minutrarna sitta tysta och blunda och att bli positiv pskyiskt så att man sedan har ett övertag sen på planen. det funkar faktiskt.

jaja, inlägget blev väldigt långt märker jag och jag beundrar dom som orkat läsa hela. haha
jag inget mer att skriva så jag avrundar.


/ J.